Barnets bästa

I gårdagens konflikt rapporterades om något mycket märkligt i tillämpningen av svensk lagstiftning.
Om ett föräldrapar har delad vårdnad och den ena utan samtycke med den andre helt sonika tar barnet med sig och flyttar till annan ort, så att den andres umgänge med barnet i praktiken omöjliggörs, tar det så lång tid för den andre att få saken prövad att dommen regelmässigt blir att barnet ska stanna hos den flyttande föräldern. Motivet är naturligtvis att de är bäst för barnet att stanna där han/hon har hunnit rota sig med dagis/skola och kamrater.
Visst kan man köpa det argumentet, men barn växer faktiskt upp, och senare, hur bra är det då för barnet när han/hon inser att hon har varit utsatt för kidnappning av sin ena förälder?
Dessutom har beteendet blivit en metod att skaffa sig enskild vårdnad, i domarna borde därför också tas hänsyn till det bästa för andra barn, nämligen de som ännu inte har kidnappats. Vi behöver få slut på detta sjuka beteende.
Så här kan det gå till om flytten sker inom Sverige, sker flytten utomlands istället blir agerandet ett helt annat från myndigheterna.
Man anar inte bara könsfördomar, det stinker också rasism!